caerus.se

Kanske för att han, för oss européer, representerar något onåbart, en ouppnåelig dröm om att allt är möjligt, om en social mobilitet utan gränser? Det är klart. En svart man, med mellannamnet Hussein, som på bara en generation klättrar upp från omöjligheten att rösta – till presidentposten. Tala om social mobilitet!

Denna mobilitet som USA erbjuder är unik. Jämför med Europa: är det tänkbart att ha en kurd som statsminister i Sverige? En turk som kansler i Tyskland? En arab i Palais de l´Élysée? Nej. Nog finns det anledningar för européer att beundra både Obama och landet som möjliggör en sådan resa.

Så varför kan inte samma resa bli verklighet i Europa? Rasism? Nej, det är lite mer komplicerat. Européerna har gjort ett annat val: vi vill försäkra oss mot elände och fattigdom, som vi har historiska erfarenheter av, och därför är vi måna om välfärdsstaten. Den europeiska staten ska fördela välfärden, hjälpa de svaga, se till att vi alla lever ett anständigt liv, oavsett hur bra vi lyckas. Därför har vi skapat starka försäkringsnät och ideologiskt mobiliserat mot framgångssträvan: »du ska inte tro att du är nåt!« Och det blir inte heller så mycket mobilitet om man vid varje steg bromsas, om staten fördelar välfärden så fort den skapas och om målet är en utjämning av skillnader.

Amerikanerna tänker tvärtom: staten ska hålla sig borta från »mitt liv, mina pengar och mig« och låta mig göra mitt bästa. Ett sådant system tillåter de duktigaste (som Obama) att ta sig fram, och låter de svaga ligga kvar (som i det Chicago han jobbade i). Staten bryr sig varken om det ena eller det andra, vilket resulterar i stora skillnader och ojämlikhet, som amerikanerna, till skillnad från oss i Europa, accepterar. Vill man ha en social mobilitet ska man inte låta staten omfördela för mycket av välfärden utan snarare uppmuntra framgångssträvan: »du får behålla hela resultatet av ditt arbete«, menande: låga skatter, liten omfördelning, framgångsbeundran, men också – den taskiga baksidan – svag hjälp om du misslyckas.

Det är sant: de svaga har det bättre i Europa. Problemet är bara att utebliven mobilitet i Europa cementerar deras position. Europeiska invandrare förblir »i utanförskapet« i generationer, amerikanska blir presidenter.

De som lyckats. De andra, ligger utslagna på gatan. Så vilket samhälle skulle du välja för dina barn?
Jag vill så klart att min dotter ska kunna ta sig fram och inte förbli »en invandrares dotter«. Jag vill ha ett samhälle där den sociala mobiliteten är möjlig. Där hon kan åstadkomma det hon drömmer om. Den som förnekar henne den rätten är antingen privilegierad eller avundsjuk, som vägrar invandrare och svaga möjligheten att skapa ett bättre liv. Å andra sidan: är jag beredd att skapa ett sådant samhälle om priset är att min dotter (ifall hon kollapsar på vägen) förblir liggande på gatan? Knappast. Jag vill ha ett socialt försäkringsnät, en välfärdsstat, a-kassa, en möjlighet för även de svaga att leva ett värdigt liv.

Uppenbarligen verkar det vara svårt att ha både och. Vad gör man då? Då lever man i Europa och beundrar Obama, som representerar USA.

Jag varken vill eller vågar stämpla en helt parti som rasister. Då är det lätt för de att stämpla invandrade som problem.

Om nu mer än 4% av Sveriges befolkning röstar på Sverigedemokraterna i nästa val, så välkomnar jag dem i riksdagen. Faktum är att jag hellre ser dem där än att de människor som sympatiserar med SDs åsikter känner sig nedtryckta och förbisedda. Alla människor förtjänar respekt, och får de inte det kan de bli farliga. Dessutom bör man sträva efter att förstå och känna empati för alla människor, även gentemot de som inte gör samma sak mot en själv eller andra.

För visst, jag skulle helst se Sveriges riksdag utan SD efter nästa val. Samtidigt vill jag se politiker från alla partier som tar den här strömningen på allvar, och som ser till att motverka anledningarna till att invandring upplevs som ett problem för så många människor i hela Europa.

Jag tror att den största anledningen till att vi har dessa strömmar i Europa stavas "misslyckad integration", och då menar jag inte att Europas invånare borde ha försökt få alla invandrare att bli "som oss alla andra", nej, jag menar framförallt misslyckandet med att ta tillvara på invandrade invidivers begåvning.

Jag tror att alla människor är unik och olika. Därför bör varje människa bemötas med respekt, för att i gengäld kan man kräva respekt av andra.

 

Jag tror även att vår trots allt ganska stora andel invandrare i Sverige starkt har bidragit till vårt lands välstånd. Det vore intressant att läsa forskning, artiklar, essäer och debatter om detta. Men nej! Istället startat man forum på Facebook i syfte att rösta bort ett parti? Hur det nu ska gå till.


WazahP.essO

Sverigedemokraterna i riksdagen - Nej tack


Är en snabbväxande grupp på Facebook, som har som uppdrag att ”motverka Sverigedemokraterna att nå en plats i riksdagen och att motverka Sverigedemokraterna som parti samt de trångsynta och destruktiva värderingar de innehar”.

Så varför skulle man inte vilja ha Sverigedemokraterna i riksdagen? Det förstår inte jag.

Ur den demokratiska aspekten ska riksdagen representera samtliga röster i samhället. Oavsett om de anses vara ”bra” eller ”dåliga” så ska de finnas representerade!! Det handlar om att värna om yttrandefrihet, samt att mångfald förgyller en debatt. Om det öppenbart att Sverigedemokraterna har fel, så bordet de på naturligt väg inte komma in i riksdagen.

Andra grupper på Facebook som Sverigedemokraterna har fel, med ungefär 3500 medlemmar är  på frammarsch.

Men frågan är; Har Sverigedemokraterna fel? Förutom det som är objektivt, finns det knappast något rätt eller fel. Det är en princip som vi bör utgå ifrån. Allt är bara fråga om perspektiv. Om vi säger att Sverigedemokraterna har fel, så måste vi förstått vara beredda på att de säger att Invandrare är fel! Och då är vi alla lika goda kålsupare. Har Sverigedemokraterna objektivt fel i allt de säger? Nej! Den svenska invandringen har misslyckats och det finns mycket att lära om invandring och integration.

Vad vi borde göra är att kritisera en ideologi som bygger på att andra människor och trosövertygelser är fel, eftersom det inte är objektivt sant. Men att vi har integrations & assimileringsproblem i Sverige är objektivt sant. Så snälla lyssna på SD och åtgärda problemen innan de gör det.

Grupper som SD i riksdagen – nej tack! och SD har fel – med sammanlagt ca 130 000 medlemmar har gått starkt framåt och det är kul att många är engagerade. Men undra inte om det är till SD:s fördel?

Finns det ett lättare sätt för SD att attrahera väljare när man kritiserar partiet och inte ideologin eller politiken de står för?

Jag gillar gruppen Argumentera mot främlingsfientlighet på Facebook, möjligen mindre populistisk än Sverigedemokraterna i riksdagen – Nej tack. Men rustad med betydligt bättre metoder!  

WazahP.essO

En bidragande orsak till att socialdemokraternas förlorade regeringsmakt 2006 och kanske en anledning till att de inte får regeringsmakten 2010 är att väljare föredrar den borgerliga alliansens politik i en central välfärdsfråga. Arbete eller arbetslöshet?

Alliansen förde fram idéer om hur sysselsättningen kan öka som i väsentliga delar avvek från tidigare socialdemokratiska arbetsmarknadspolitik genom att fokusera mer på den enskilda individens incitament att ta ett arbete. Sänkta ersättningsnivåer i A – kassan och i sjukförsäkringar, kommer hävdade alliansen att öka trycket på människor att ta de jobb som finns. Bakom alliansens politik döljer sig en ideologisk stridsfråga inom välfärdspolitiken, nämligen individens arbetsmoral samt vilket människosyn man har!

•   Vill alla arbeta och kommer de att göra det? Även om de inte måste, eller riskerar alltför generösa ersättningsnivåer vid arbetslöshet och sjukdom att undergräva arbetsmoralen?
  
  
•  Vilka skyldigheter har samhället i förhållande till individen? Är arbete något som samhället, är skyldiga att skapa åt medborgarna? Vilket innebär att det är hos samhället, snarare än individerna själva, som ansvaret ligger om människor är arbetslösa? Eller åligger det individen att själva skaffa jobb, även om det innebär att ta ett arbete man inte är utbildad för eller gör att man måste flytta?
  
  
  

Vad tycker du?

WazahP.essO

Om två dagar är det löning. Skönt för många, men efterlängtad alla studenter. Jag, liksom många andra studenter får 7 820 kr i studiestöd av CSN och efter det att hyran är betalt så har jag kvar mindre än fyratusen. Fyratusen som ska fördelas på kurslitteratur, telefonräkning, hygienartiklar, bussbiljett, mat och inte minst Tv- licens. En TV-licens är en skatt eller avgift på innehav av TV-mottagare, men pengarna går till så mycket annat än bara finansieringen av tv-program.  

Public service är det samlande namnet på de radio och tv-kanaler som erbjuds av Sveriges Radio, Sveriges Television samt Sveriges Utbildningsradio. Public service är radio och TV utan kommersiella intressen. All verksamhet finansieras genom de TV-avgifter som hushållen betalar samt avgifter från företag som sponsrar verksamheten. Public service kan beteckna kontroll, oftast utövad av staten eller någon myndighet, som syftar till att reglera programutbudet hos programkanalerna.

Somliga hävdar ur ett demokratiskt perspektiv att public service rent utav nödvändigt. Hur bra är det ur ett liberalt perspektiv??

För det första är det fel av staten att ålägga medborgare att betala en ovalfri avgift.  Samt om tv licensen verkligen vore så bra ur demokratiskt perspektiv, varför finansieras det inte genom skattemedel? Testa att finansiera sjukvården genom licens medel och rätt många kommer ändå att vilja betala.

Men den största anledningen till att vi borde vara emot Tv – licens är;

Om staten bestämmer sig för att starta en tidning och bara för att vi har en brevlåda, ska vi då behöva vara med och finansiera tidningen?

En annan anledningen till att alla borde vara emot public service är för dess motstridiga roll. Public service kanalernas främsta syfte, är att ge oss sanningen, dvs. det objektiva, det rätta och det opartiska.

Men, är inte det skolornas roll att fylla i samhället?? Är det inte i skolorna vi ska lära oss att hitta det objektiva, det rätta och det opartiska?

Jag får dubbla meddelanden om tv licensen. Antingen så misslyckas staten i att utbilda oss korrekt i skolorna, om vad som är sant eller osant och tar igen det igenom att lära ut det via public service kanalerna. Eller så lär oss staten om vad som är sant och osant genom public service kanalerna, men struntar i att utbilda oss korrekt i skolorna. Jag vet inte vilket som stämmer, men innan jag eller ni har fått klarhet i frågan så borde ni göra som jag. Gå in på http://www.informationsfrihet.nu/avanmal_tv-innehav.shtml och avanmäl tv innehav!

WazahP.essO

År 1934 publicerade Alva och Gunnar Myrdal ”Kris i befolkningsfrågan” som fick ett oerhört genomslag för den så kallade aktiva befolkningspolitiken, som delvis var inspirerad av nymalthusianism, som innebar en inskränkning av familjernas storlek genom användning av preventivmedel eller tvångssterilisering . De lanserade där den första radikala och progressiva befolkningspolitiken och förespråkade socialpolitiska hjälpinsatser för barnfamiljer men även regleringar i form av sterilisering av "höggradigt livsodugliga individer". I detta sammanhang bör påpekas, som exempelvis Göran Hägg gör i sitt välfärdsåret: ”Svensk historia 1945-1986” , att Myrdals inte förespråkade rashygien, vilket man tog avstånd från, utan propagerade på "biologisk och sociologisk grund, för sterilisering i syfte att genetiskt förbättra ”människomaterialet”. Denna bok, och Alva Myrdal som författare av böcker om, och som förebild för, kvinnlig frigörelse och familjepolitik, skapade en väsentlig samhällsförändring på flera nivåer. Samma altruistiska retorik använder sig Mona Sahlin när hon säger; "Precis som när vi byggde folkhemmet handlade det om ansvarstagande. Då kanske mest en familjetanke och klasstanke. Nu i solidaritet med och ansvarstagande för kommande generationer. Men också i solidaritet med andra folk på vår jord".

Samma retorik använder sig Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna av. I nationalistisk idétradition använder Sverigedemokraterna sig  av folkhemsbegreppet där tonvikten ligger på restauration av socialt ansvarstagande. Genom att avfärda allt som är främmande för Sverige och svenskar. I det här fallet Islam eller araber. När det blev brottsligt i Europa med rasläror ändrade de främlingsfientliga partierna sitt språkbruk. Det hette inte längre att araber, eller muslimer var en sämre ras, utan att deras kultur och religion var oförenlig med det egna landets.

Så är den Sverigedemokratiska rasismen en biprodukt av socialism eller socialisering?

Växer man upp med ett folkhem, med ett parti som påstår att man lever i världens bästa land, då är det lätt att uppfatta invandrare, utomstående, andra religioner. Ja in princip allt som är främmande som potentiella problem! Det är varken svenskars eller invandrares fel - det är ett systemfel. Ett systemfel som Sverigedemokraterna gör politik utav.

Under senare årtionden har delar av det socialpolitiska begreppet av det svenska folkhemmet kritiserats i DN-journalisten Maciej Zaremba artikelserie. Han menar att grundtanken med ett kollektivt folkhem i grunden är rasistisk, antidemokratisk och grovt inhuman, samt att det är ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Utan att recensera allt för mycket bifogar jag en länk till en av hans bästa artiklar.

Den svenska folkhemstanken, grundar sig i homogenitet i kollektivet, ungefär som någon slags strävan till normallitet. Bäst uttrycks den i Jantelagen. Avviker man från normaliter, är det berättigat i enlighet med folkhemstanken att nervärdera eller att bli åsidosatt. Så länge vi inte ser individer som de är och sluta tänka samhället eller samhällsutvecklingen som något kollektivt, så kommer främlingsfientliga partier alltid vara legitima.

WazahP.essO

Låt oss frisinnad likna samhället med livet på en herrgård. För er andra; socialister kan ni tänka er samhället som ett folkhem a la Per – Albin. För en smart socialist är det otänkbart att leva på en herrgård. Ofta utifrån premissen socialisten omfattar – han eller hon ser sig själv som eftersatt, svag och förfördelad.  På herrgården tänker socialisten att den skulle tillhöra tjänarstaben eller lantarbetargruppen och därmed få en underordnad och lågavlönad ställning. Eftersom socialisten anser sig vara en person som förtjänar ett bättre liv, skulle herrgården utgöra ett olidligt social system. Folkhemsideologin är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatt, inga kelgrisar och inga styvbarn, som Per Albin fint utrycker det.

Något kan ligga i denna jämförelse åtminstone om vi tar en traditionell herrgård a la 30-talet som utgångspunkt. Om en kompetent person måste bli en kalfaktor, medan en inkompetent rättarson blir agronom är det lätt att hålla med socialisten. Men om vi utgår ifrån en modern herrgård, där den intelligente lantarbetarsonen får bli agronom och den slöe rättarsonen blir traktorförare är det inte lika självklart att ett folkhem är att föredra.

I folkhemmet organiseras herrgården som kollektivjordbruk. Genom val som föregås av populistiska valkampanjer utses kolchosens chef. Denne håller sedan omröstningar bland personalen för att få folk som skall bli agronomer, rättare, köksmästare, traktorförare och koskötare. Några löneskillnader utöver extratilldelningen för antalet barn förekommer inte. Den som förmår arbeta hårt och länge till sena kvällen får lika mycket betalt som den som sitter på traktorn och blir trött, redan innan rasten. Chefen ser så gott han kan till att alla arbetar efter sin förmåga och får lön efter behov. Omtanke, rättvisa, solidaritet och humanitet, hävdar chefen.

Den moderna herrgården ger betalt åt alla efter hur mycket de bidrar till produktionen. Med matematiska formler och moderna företagsekonomiska metoder kan ingenjörerna räkna ut detta mycket exakt. Den som är duktig och ambitiös får mer betalt än den som inte uträttar mycket. Endast en viss kompensation ges för många barn eller nedsatt arbetsförmåga. Herrgårdschefen får behålla det som blir över när alla andra fått sitt. Om någon inte är nöjd finns det andra herrgårdar i närheten att pröva lyckan hos. Chefen kan alltså inte betala någon mindre än vad denne är värd och gjort sig förtjänt utav.

Eftersom herrgårdschefen får behålla vinsten när kostnaderna är betalda skapas ett kraftigt incitament för chefen att se till att allting fungerar bra och helst bättre och bättre! Chefen för folkhemmet har inte något sådant egenintresse. Han arbetar självuppoffrande med allas bästa för ögonen och måste hela tiden se till att han populära ”image” för att kunna bli omvald nästa gång. Eftersom verklig altruism enligt modern forskning är något mycket sällsynt finns det fog för att förmoda att folkhemschefen mer ser till att fördela förmåner som finns åt sig själv och till de som kan hjälpa honom att bli återvald. Hur folkhemmet utvecklas blir mindre viktigt.

Fast varför ska vi klandra honom? Inte heller de anställda är altruister i verkligheten. Eftersom det inte lönar sig att anstränga sig för att tjäna mer pengar i folkhemmet försöker de i eget intresse anstränga sig så litet som möjligt för den fastställda lönen. Det är bara de regelbundna kontrollerna av chefen som hindrar de från att helt slöa till. Folkhemmets produktion och levnadsstandard blir naturligtvis lidande på detta. Avundsjukt tittar de över stängslet på andra sidan välståndet på herrgårdarna.  Men dit är det förbjudet att flytta.  Folkhemmet kännetecknas ju att cheferna får ökad makt, även när individens rörelsefrihet inskränktes för att öka samtliga medborgares välbefinnande.

I folkhemmet råder det också normer om att ingen är moralisk förtjänt av sin förmåga att kunna uträtta mera än andra. Inte ens den som orkar och faktiskt vill arbeta mer. Viljan och förmågan att göra detta är ju antingen medfödd eller en följd av uppväxten. Ingen har gjort sig förtjänt av detta och har därför ingen rätt att få högre levnadsstandard än den som inte begåvats med denna förmåga att vara ambitiös och flitig.

Jag förespråkar inte att något sätt att en herrgård skulle vara så mycket bättre än ett folkhem. Jag vill ha ett samhälle, där alla människor får möjligheten att göra sin klassresa – för i slutändan inse att ens hem är ens borg!

Så folkhem eller herrgård? Hur ska vi ha det?

Och den förre detta statsministern själv – han förespråkade folkhem, men byggde herrgård.

WazahP.essO