Folkhem eller herrgård? Hur ska vi ha det?
Låt oss frisinnad likna samhället med livet på en herrgård. För er andra; socialister kan ni tänka er samhället som ett folkhem a la Per – Albin. För en smart socialist är det otänkbart att leva på en herrgård. Ofta utifrån premissen socialisten omfattar – han eller hon ser sig själv som eftersatt, svag och förfördelad. På herrgården tänker socialisten att den skulle tillhöra tjänarstaben eller lantarbetargruppen och därmed få en underordnad och lågavlönad ställning. Eftersom socialisten anser sig vara en person som förtjänar ett bättre liv, skulle herrgården utgöra ett olidligt social system. Folkhemsideologin är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatt, inga kelgrisar och inga styvbarn, som Per Albin fint utrycker det.
Något kan ligga i denna jämförelse åtminstone om vi tar en traditionell herrgård a la 30-talet som utgångspunkt. Om en kompetent person måste bli en kalfaktor, medan en inkompetent rättarson blir agronom är det lätt att hålla med socialisten. Men om vi utgår ifrån en modern herrgård, där den intelligente lantarbetarsonen får bli agronom och den slöe rättarsonen blir traktorförare är det inte lika självklart att ett folkhem är att föredra.
I folkhemmet organiseras herrgården som kollektivjordbruk. Genom val som föregås av populistiska valkampanjer utses kolchosens chef. Denne håller sedan omröstningar bland personalen för att få folk som skall bli agronomer, rättare, köksmästare, traktorförare och koskötare. Några löneskillnader utöver extratilldelningen för antalet barn förekommer inte. Den som förmår arbeta hårt och länge till sena kvällen får lika mycket betalt som den som sitter på traktorn och blir trött, redan innan rasten. Chefen ser så gott han kan till att alla arbetar efter sin förmåga och får lön efter behov. Omtanke, rättvisa, solidaritet och humanitet, hävdar chefen.
Den moderna herrgården ger betalt åt alla efter hur mycket de bidrar till produktionen. Med matematiska formler och moderna företagsekonomiska metoder kan ingenjörerna räkna ut detta mycket exakt. Den som är duktig och ambitiös får mer betalt än den som inte uträttar mycket. Endast en viss kompensation ges för många barn eller nedsatt arbetsförmåga. Herrgårdschefen får behålla det som blir över när alla andra fått sitt. Om någon inte är nöjd finns det andra herrgårdar i närheten att pröva lyckan hos. Chefen kan alltså inte betala någon mindre än vad denne är värd och gjort sig förtjänt utav.
Eftersom herrgårdschefen får behålla vinsten när kostnaderna är betalda skapas ett kraftigt incitament för chefen att se till att allting fungerar bra och helst bättre och bättre! Chefen för folkhemmet har inte något sådant egenintresse. Han arbetar självuppoffrande med allas bästa för ögonen och måste hela tiden se till att han populära ”image” för att kunna bli omvald nästa gång. Eftersom verklig altruism enligt modern forskning är något mycket sällsynt finns det fog för att förmoda att folkhemschefen mer ser till att fördela förmåner som finns åt sig själv och till de som kan hjälpa honom att bli återvald. Hur folkhemmet utvecklas blir mindre viktigt.
Fast varför ska vi klandra honom? Inte heller de anställda är altruister i verkligheten. Eftersom det inte lönar sig att anstränga sig för att tjäna mer pengar i folkhemmet försöker de i eget intresse anstränga sig så litet som möjligt för den fastställda lönen. Det är bara de regelbundna kontrollerna av chefen som hindrar de från att helt slöa till. Folkhemmets produktion och levnadsstandard blir naturligtvis lidande på detta. Avundsjukt tittar de över stängslet på andra sidan välståndet på herrgårdarna. Men dit är det förbjudet att flytta. Folkhemmet kännetecknas ju att cheferna får ökad makt, även när individens rörelsefrihet inskränktes för att öka samtliga medborgares välbefinnande.
I folkhemmet råder det också normer om att ingen är moralisk förtjänt av sin förmåga att kunna uträtta mera än andra. Inte ens den som orkar och faktiskt vill arbeta mer. Viljan och förmågan att göra detta är ju antingen medfödd eller en följd av uppväxten. Ingen har gjort sig förtjänt av detta och har därför ingen rätt att få högre levnadsstandard än den som inte begåvats med denna förmåga att vara ambitiös och flitig.
Jag förespråkar inte att något sätt att en herrgård skulle vara så mycket bättre än ett folkhem. Jag vill ha ett samhälle, där alla människor får möjligheten att göra sin klassresa – för i slutändan inse att ens hem är ens borg!
Så folkhem eller herrgård? Hur ska vi ha det?
Och den förre detta statsministern själv – han förespråkade folkhem, men byggde herrgård.
WazahP.essO
Hur skulle stockholm fungera utan sin kollektivtrafik? Jag har inte svar på det! Och jag hoppas innerligt att jag aldrig behöver få det heller det, jag kan däremot tänka mig att det skulle bli KAOS. Självklart ska alla människor få chans att göra sin egen klassresa. problemet är bara att alla inte får det, du nämnde ovan, att var man inte nöjd på sin herrgård. Så fanns det andra, men om man inte är välkommen där var ska man då ta vägen? till folkhemmet? förövrigt så är din herrgård en fint beskriven eufism av det borgerliga samhället.
jag föredrar Folkhemmet, eferssom jag alltid ej är välkommen till herrgården, däremot så är folkhemmet en trygghet för folket som man kan luta sig emot i svåra tider, de som bott på herrgård och hälsar på i herrgården får vanligtvis betala en hög hyra dock, anledningen till det är just att de komm ifrån en herrgård, rättvist anser många men inte de själv, det skapar ottryghet bland dessa invånare som anser sig betala ett högtpris för att bosätta sig i folkhemmet, de anser även att det är de som håller folkhemmet på spåret med sina skyhöga hyror och vill fly därifrån.
I en demokraisk samhälle kan man fritt välja och bo på en herrgård eller välja vara kvar i folkhemmet, men efter resor bland klasserna så väljer de folkhemmet i slutändan, för det var där man blev väl omhändertagen när man väl behövde de, medan i herrgården blev man nertryckt och illa behandlad när man hade sina mörka tider i livet ! Leve Augus Palm leve. Per-Albin Hansson,
försök fattar dig kort, annars blire jobbigt att hålla intresset uppe
Gott råd från en bra människa bara =)
